Totems

Liksom i filmen, där formatkonventioner och tankevanor lätt hånas, erbjuder denna aktivitet att leka med rädslors material genom att manipulera deras representation genom transkriptionsspelet. Den är uppbyggd i tre komponenter, som kan praktiseras separat, men vars intresse ligger i artikulationen: att namnge en rädsla (språk / lexikalitet), berätta en rädsla (språk / berättande), illustrera en rädsla (plastisk konst / volym).

Nämn en rädsla. Varje barn väljer en rädsla som han har (i verkligheten eller fiktivt) upplevt och skapar ett namn för den, baserat på modellen för medicinsk nomenklatur. Läraren kan presentera principen för denna nomenklatur (användning av latin, grammatik för sammanlänkning) och studera en lista över fobier (se Wikipedia-sidan, eller ett specialiserat arbete) för att ha roligt med att upptäcka namn/begrepp från de vanligaste ("Arachnophobia", "Agoraphobia") till de mest överraskande ("Arachibutyrophobia: Fear of the palate butter", "Aphobia stuck the peanthaut" Rädsla för att glömma eller att bli bortglömd", "Nanopabulophobia: Rädsla för trädgårdstomtar med skottkärror"...). Vi ser lätt varför det är intressant att föreställa sig exotiska rädslor, att kunna konstruera ett nytt namn – och vice versa: vi kan mycket väl utgå från ett slumpmässigt latinskt aggregat för att rekonstruera dess förklaring.

Dela en rädsla. Baserat på ett verkligt minne, alternativt en rädsla vald godtyckligt av barnet (till exempel skapad i föregående skede, eller en väns), skriver alla en text som berättar om omständigheterna och manifestationerna av denna rädsla. Alla former av berättande är möjliga: kedjad förstapersonsberättelse, distanserad beskrivning, sagomodeller ("en gång i tiden"), telegrafisk stillista, etc. Vi kommer bara att införa en begränsning av volym (mellan 10 och 40 rader till exempel) och innehåll: prata om platsen, prata om vad som orsakade rädslan, prata om vad som hände före, under och efter platsens ögonblick (eller tiden efter). Läraren kan dra nytta av detta för att presentera olika berättarstilar (roman, dagbok, synopsis, dikt, etc.).

Illustrera en rädsla. Det innebär att ge en volymrepresentation av en rädsla, baserad på en berättelse eller ett namn. Skulpturen/modellen kan vara föremål för rädsla, ett element av sammanhang eller omständighet, en inramning för berättelsen, något som framkallas av rädsla, etc. Även här: ingen obligatorisk form, för att gynna transkriptionens uppfinningsrikedom. Varje barn är fritt att komponera en enda skulptur eller flera föremål, som i ett diorama. Du måste dock behålla illustrationsrapporten. Så vi kommer att be barnen att förbereda och förklara, att berätta för sina klasskamrater om deras produktion för att förklara detta förhållande.

Transkriptionsprincipen som ligger till grund för aktiviteten ligger i sekvensen av tre komponenter, resultatet av att en tas som utgångspunkt för en annan. De kan därför övas i vilken ordning som helst. Vi kan ta denna struktur som en kreativitetsteknik. För

exempel på uppfinning av fobi och mer allmänt principen om kreativitet som utnyttjas, se teckningarna av Gary Larson som citeras på Wikipedia-sidan som ägnas åt listan över fobier.